Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1849, sida 2

Man förestållde honom, att således, då re2 . geringen icke mera vill erkänna riksförfattningen, följden deraf blefve, att hon ej eller erkånner grundråttigheterne. Friherre v. Wåchter-Spittler tog nu till ordet: -Som jag år medlem af första kammaren .... började hr v. Wåchter-Spittler ... var ropades till honom. Men han vidblef sitt år — och gick så långt att påstå, att första kammaren ånnu icke upphört och består, ånda till författningen blifvit reviderad. Ministern v. Schlayer och alla ministrarne förklarade sig vara ense med sin embetsbroder. Dermed har krig förklarats den parlamentariska principen, och den s. k. konstitutionalismen hos denna -förmarsligaminister år afslöjad. De grå i Preussen gjorde min af att betrakta Römers parti i Stuttgarder-församlingen, hvilket gent emot venstran bildar högTan, såsom -konstitutionelleaf deras egen art. : Men Römer och hans vånner hafva icke i sarans stund öfvergifvit den parlamentariska principen, utan från det ögonblick, då ministrarne angripit densamma, fanns det i Stuttgard ingen högra och ingen venstra mera. Det var en medlem af Römerska partiet, Reyscher, som tog ordet emot den ministeriella absolutismens låra, emot ståndsprivilegiernes odödlighet, emot ministeren BrandenburgManteullels teori, Mecklenburgs Junkerthum och regeringen i Strelitz. Det år att hoppas, att den onaturliga söndringen emellan Römer och hans nuvarande vånner samt majoriteten, i hvilken så många af hans fordna vånner befinna sig, en söndring, som icke beror af en verklig praktisk motsats, dermed skall hafva nått sitt slut och att alla mån, hvilka folkens rått och frihet ligga om hjertat, enhålligt åfven framdeles motstå regeringens absolutistiska syften. Preussens s. k. konstitutionelle torde nu hafva öfvertygat sig, att Römer och hans LJ vånner tånka och handla annorlunda, ån de. Äfven bakom ministeren Schlayer står den ånnu vårre ministeren Linde. Men Römer och hans vånner äro långt derifrån, att derigenom låta skrämma sig; de veta, att man icke kan skydda och besåsta friheten, lagen, samt rått och sanning, om man böjer sig för våldet, oråttvisan och olagligheten; att man icke kan komma till en försattningsenlig regering, om man hjelper en absolutistisk regering att kullstörta författningen.