Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1849, sida 1

Ny seger för frihandeln. Brittaniens exempel att upphåfva det hufvudsakligaste af sina såkallade navigationslagar, att inrymma fråmmande nationers slaggor samma råttigheter, som dess egen, bår flerestådes frukter, och den ena ,regeringen efter den andra skyndar att intråda på den tåflingsbana, som det praktiska Albions upplysta statsmån redan betrådt. Sedan frihandelsteoriernas rigtighet nu engång blifvit på fullt allvar erkånd af verldens största handlande nation, hafva de vunnit ett visst burskap uti den Europeiska statshushällningskonsten, hvilket öfverallt uti den civiliserade verlden förr eller sednare måste leda till de prohibitiva intressenas besegrande, huru måktiga desse ån, till en eller annan tid, må synas eller verkligen vara. Ett faktiskt och ovåntadt bevis hårpå företer Hollåndska regeringens uti N:o 295 af oss redan omnåmnde lagförslag, betråffande upphåfvandet af flere de Hollåndska fartygen uti moderlandet och kolonierna hitintills förbehållne förmåner och privilegier. Hvem skulle vål för några år sedan halva trott, att Hollåndska regeringen, som, hvad kolonialoch transithandeln angår, så strångt vidhållit skyddssystemets låror, sjelf skulle före 1849 års utgång framkomma till de lagstiftande kamrarne med ett förslag att beröfva moderlandets omhuldade skeppsintresse dess inbringande förråttigheter; att stålla fråmmande nationers handel på de nederlåndska kolonierna nästan på samma ståndpunkt med dess egen; att öppna de med så mycken konseqvens och diplomatisk omsorg genom höga transitoafgifter så godt som hllslutne Rhenoch Maasmynningarne? Hade någon frihandelsvån dristat att framkasta en sådan förmodan, hade han såkerligen af prohibitismens kåmpar och förordare mötts med det svar, att Hollåndarne voro ett praktiskt, noga kalkulerande folk, som ej löpte efter teorier, ej låt förleda sig af klingande fraser om råttvisa och billighet; med ett ord ett folk, som vål visste att bevara sitt eget intresse, som under alla tider, såsom historien visar, vetat att bibehålla de fördelar på andra nationers bekostnad, hvilka de kommit i besittning af eller tillskansat sig. Med ett dylikt svar afvisad hade man dessutom, inom de prohibitiva intressenas kretsar, blifvit beledd får sin utopiska enfald. Icke dess mindre har nu denna praktiska, af kalkulerande köpmån bestående nations regering sjelfmant framkommit med lagförslag, som åsyfta att undanrådja just de förmåner, som hitintills af alla skyddssystemets förfåktare ansetts och utskrikits såsom Hollåndska handelns palladia. Hollåndska regeringen har vaktat på tiden, den har tydligen bemårkt hvad klockan år slagen, den Har lårt sig inse, att monopoliernas herradöme år förbi, att nationernas handel numera ej befordras, utan tvertemot in