Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1849, sida 1

Z—z— — —— År Folket otacksamt? Det har sedan långliga tider tillbaka, bland regenterne och deras omgifning, åfvensom bland de s. k. högre klasserna, varit ett stereotyperadt talesått att beskylla folket för att vara otacksamt. Ännu i denna dag hör man samma gamla visa qvådas i proklamationer, i throntal, i tidningsartiklar, i manifester o. s. v. Fordrar man bevis för sanningsenligheten af denna beskyllning, så uteblisva de antingen helt och hållet, eller ock befinnas de vara af en så haltlös, så lumpen beskaffenhet, att de Så långe folken åtnöja sig med den gamla slenicke förtjena upptagas till vederlåggning. trianen, så långe de åta regenterne hållas båst de vilja, så långe de helt beskedligt låta udda vara jemnt, eller allt efter som furstarne och de måktige i landena jjelsve behaga; så långe år åfven allt godt och vål mellan de styrande och de styrde; så långe helsas de sednare af de förre såsom voss ålskelige, gode, trogne och tacksamme undersåter. Men så snart deremot folken börja fordra tidsoch åndamålsenliga reformer; så snart de börja tala om menniskorått och menniskovårde, om råttigheter och skyldigheter, som stådse böra Motsvarn hvarandra, om råttvisa, ovåld och jemnlikhet inför lagen m. m. d.: då år det förbi med de styrandes goda lynne; då helsas de mest framstående månnen bland folken såsom -upprorsmakarer; då beskyllas nationerna för svart otacksamhet; då peka de vsaderligt sinnademed stolt jelslörtröstan på sina härår, sina bajonetter, sablar och kanoner, eller resa sig i hela fruktansvårdheten af sin vrede, ödelågga stad och land, fylla sångelserna med dem, som satt sig upp, emot deras makt, proklamera hela landstråckors försåttande i belågringstillstånd, organisera ståndråtter, tillkalla sina bödlar och låta folkens blod flyta i strömmar. Enligt den åsigt, hvilken sedan årtusenden gjort sig gållande bland de styrande, skola folken betrakta allt det goda, som från regenternas sida göres dem, såsom en nåd, såsom ynnestbevis, vederfarne utan all undersåtarnes förskyllan eller vårdighet, och för hvilka de således i dubbelt mått. böra visa sig tacksamme. — Att åfven folken hafva anspråk på sina regenters erkånsla och tacksamhet — detta år en tanke, som väl sållan eller aldrig fallit de styrande in, åtminstone aldrig så, att den hos dem kunnat slå rötter. Staten, det år jag, — se der de fleste styrandes hufvudmaxim! Om ock några af dem föråndrat sjelfva uttrycket af denna maxim till sallt för folket; intet genom folket-, så år ock denna föråndring blott ett politiskt hocus-pocus. Grundtankan år densamme; det år blott orden, sjelfva uttry cket, som undergått en skenbar föråndring. Mot den förnuftsoch råttsenliga maximen: -Allt för och allt genom folket hafva furstarne och deras anhångare hitintills satt ett hårdnackadt motstånd. Det år just om antagandet och tillåmpandet af denna maxim, som den stora striden mellan de styrande och de styrde nu med Ömsesidig förbittring föres, utan att någon dödligs öga ånnu kan förutse utgången af den gigantiska kampen. Folken åro otacksammelLiuder icke denna de styrandes ålsklingsfras såsom tvertom, regenterne