Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 december 1849, sida 3

lande upplysningar om hvad som af denna stiftelse kan intressera er. — Jag vet tillråckligt, d. v. s. mer ån jag fattar, och tackar er Jör er måda. Med dessa ord aflågsnade sig fremlingen. — -Rosenljung, sade han sedan vid sig sjelf, adenna stiftelses upphof, friherrinnan Agathen och Maria dess skyddande makter. . . denna sednare hemlighetsfullt verkande från fjerran; — gåtor och svar, lika invecklade båda. — Dock, ett erfor jag, en försonande genius begynner hår öfver mitt öde. Förlåtelsen år mig gifven, förlåtelsen af den enda, som kånner hvad jag brutit. Hennes hand har verkat hår. I vålgörenheten har hon helgat detta guld, som min oråttfårdiga hand besudlat, och hon har aflyftat den förbannelse, som oråttmåtigheten lade deröfver — och mitt namn, denna mannens båsta egendom, å år råddadt från förtalet, från misstankans gissningar och löjet, ja, det år upphåjdt ösver sin vårdighet, åradt, vålsignadt! — Vålsignadt . . Gud, och jag har så mången gång kånt det vårdt att utstrykas från jorden; — men ångrens bittra qval och uppråttelsens allvarliga handling . . .. 0, låt mig tro, att i dessa ligger vålsignelsen öfver namnet och vålsignelse