— -Jav, fortfor den unga flickan, som i sin våltalighet dfver den, hon ansåg som sin och stållets vålgörare, ej gaf akt på den fråmmandes förvirring, aja! han drog i fråmmande land; en okånd jord gömmer hans stoft, men vi glömma aldrig hans namn. Anande sin dåd och lemnande en betydlig förmögenhet i sitt fådernesland, hade han vid sin utresa hemligt anslagit denna till det vackra åndamål, om hvilket ni kan erhålla ett klarare begrepp, om ni tillåter mig förestålla er för stiftelsens föreståndarinna, friherrinnan Agathen.— (Friherrinnan Agathene, efterstammade fråmlingen liksom instinktmässigt— ÅJa, Hon år den rådande och bjudande personen på stållet, hon år allas vår moderliga vån. Henne ha vi ock mycket, outsågligt mycket att tacka för och utom henne ånnu en annan.— Och hvilken?— vVi veta det icke, den synes icke, men friherrinnan Agathen såger, att den från ett aslågset sjerran verkar välsörande och att vi med tacksamhet skola båra namnet Maria i våra hjertan. Men kom nu och tillåt mig föra er dit, der ni kan få mera tillfredsstål