Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1849, sida 2

B ————7——— — string. Hår arbetade talangerna och de obemårktare förmågorna under vånligt betingande af hvarandras bitråde till ökad fördel för beggedera. Hår såg man små glada barn dagligen gå att inhemta så vål undervisningens första grunder, som att fortsåtta dess mera utbildade ösningar, och återvånde till hemmen med den ordlöst, men sig lefvande inpråglande grundsats, att den qvinliga verksamheten kan på många sått vålgörande göra sig gållande, der den ej tryckes af betvingande lefnadsförhållandens krossande makt. Hår såg man unga flickor, som föredrogo att heldre lefva af sitt eget arbetes frukter, ån af rika slågtingars gratifikationer, och man såg dem strålande af tillfredsstållelse och en ådel stolthet. Allt detta var vålsignelserika frukter, framdrifne under ett stiftadt hemoch familjelifs lugn och skydd. Hår såg man bland stållets innevånarinnor i första rummet friherrinnan Agathen. Hon var den vålgörande, den rådande, den skyddande makten öfver denna stiftelse, hvilken hade hennes klokhet, hennes deltagande, och hennes fortfarande ömhetsvärd aft i första rummet tacka för sin tillvaro, sitt anseende och sitt värdiga uppfyllande af sitt vålgörande åndamål. Det gifves många, många sått att vålgöra menniskan, men intet högre, båttre, ja, gudomligare ån