Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1849, sida 1

ii A ep underrättelser från honom saknats. Malcusoro öfver sin herres öde var sådan, som blott den innerligaste aktning och tillgifvenhet kunna ingifva. Det uppdrag, han vid Theodors afresa erhållit, hade alltför mycket tycke af en yttersta vilja, för att ej fylla hans själ med båfvan. Oaktadt tiden att verkstålla det redan långesedan var inne, uppsköt dock Malcus dermed, i hopp att Theodors återkomst skulle göra det öfverslödigt. Ändtligen och på tillstyrkan af Maria skred han till uppfyllande deraf. Men hvilken blef ej hans bestörtning, då vid brefvets öppnande detta befanns vara ett testamente, skrifvet såsom under en förutseende visshet om behofvet af dess anvåndande, och innehållande en disposition till Malcus af Sköndals egendom i den beskaffenhet den befann sig. Utom sig af bestörtning hastade han till Gransjövik att för Maria berätta denna tilldragelse, hvilken föreföll honom mera såsom en dröm, ån en verklighet. Men hans förvåning ökades ånnu mera, då han, tråffande Maria vid sin chiffonier, i en utdragen låda varseblef, bland hennes rika juvelers strålande prakt, den ring och det smycke, för hvilkas innehafvande låsaren torde påminna sig, att han sett den unge mannen på marknaden håktas. Allt syntes honom mera gåtlikt och han utropade: :sO Gud,