— — —.. ——ä————— — ———— Unsdndt.) Vid Edla Lindgrens graf. Lång var ej striden, ack! snart dödens engel Den dystra segern Öfver lilvets vann, Och lik en lilja uppå bruten stångel, Du tynande der låg, tills du försvann. Ditt lif var skönt, ty glådjens sol belyste Med ståndig glans din lefnads ljufva vär, Och vånskaps purpurlåppar mot dig myste. Ack! vånskap gråter nu invid din bår.