Ur ett bref från Stockholm. Ett förslag att inskrånka tryckfriheten lårer för nårvarande hvålfva sig i en hög persons hufvud. Låtom oss tillse, huru de fyra stånden skola emottaga förslaget, derest det afgifves. Af adeln skall det utan tvifvel emottagas med ja; af presterna med ja och halleluja på köpet; af borgarståndet med nej, om nemligen herr Petr låter vålja sig till riksdagsman och, efter vanligheten, blir ståndets spiritus rector; af bondeståndet åfvenledes med nej, om den mot pressen vidriga ståmning, som sistlidna riksdag uppkom hos detta stånd, i anledning af det bekanta Theorellska anfallet, lyckligt och vål hunnit bortdunsta, innan riksdagstrumpeten låter höra sig. Framgången hånger således på ett par om. Men skulle ock den höga bersonen behålla fåltet nåsta gång, blir han slagen gången derpå. Innan tre nya vintrar hunnit snöga, har nationen hunnit besinna sig, och bönder och borgare skola ovilkorligen såga nej. Besinningstid år en förträfflig sak. Hade Esau haft tid att besinna sig, skulle han ej sålt sin förstsödslorått för en grynvälling; och år ej råttieheten att fritt yttra sin mening mannens sörstfödslorått, och år ej hvarje fördel, som deremot kan erhållas i utbyte, lika mycket vård som en grynvålling? Och når det stora förslaget slutligen kullbytterat, hvad blir den håga personens lån för besvåret? Sannolikt förakt för nederlaget, hat för den onda viljan! ÅSSSSSSeXX——xX———Åbo—————