Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 december 1849, sida 1

vån på sista årsdagen af hans födelse, d. 12:te jan. 1847: Ser jag tillbaka på min lefnad, så kan jag ej annat ån innerligt tacka Gud för allt det ;goda, han beskårt mig. Det år ett inre sammanhang i mina åden, som allt mera för mig klarnar och i hvilket det år mig tillåtet satt vörda den saderliga försynen. Med mina söden menar jag mina inre Oden. Det ligger en grundtanke i hela min lefnad, som allt tydligare tråder fram och som ej år mitt verk; ty den har ledt mig och fört mig allt -intill denna dag. Skulle jag gilva den ett snamn, så år det ingen annan, ån den så -mycket omtvistade personlighetsprincipen, hvars -profet jag nåstan mot min vilja blifvit. Jag menar dermed, att jag från mig afhållit och rafskuddat allt, som kunnat hindra och håmI -ma utvecklingen af mitt eget innersta våsende. Det har mest skett utan mitt eget medverkande. Men detta har nu kommit öfver mig, och det blifver mig klart, att hvad jag rlitterårt, politiskt och religiöst har fåktat för regentligen år denna min innersta personligahet och dess rått, i den båsta mening. Hvad -jag i detta afseende har i allmånhet haft att såga, sinnes sammanfattadt i en liten tysk skrift: Auch ein Wort äöber die reliigiöse Frage der Zeit, som nu redan i Tyskland år utkommen. Den innehåller i i politiskt, filosofiskt och religiöst hånseende mitt sista ord. Du vet, att jag ofta sagt, l vatt jag ånnu ej kånt slutet påmig. Jag tror omig nu ha hunnit dit och tånker på min bana, som på en slutad mission, i hvilken rJag med sörbundna ögon blifvit ledd af en vånlig genius.Kort efter sedan detta bref var skrifvet fick han ett anfall af svindel, och man anade, att det led till slutet. Han höll sig dock långe uppe, syssessatte sig med att rita och drömde om nåtterna om hela symsonier, hvilka han låt spela för sig — såsom hans ord föllo. Men dåden var ej långt borta. Han lades snart för allvar ned på sjukbådden. Dödskampen förslöt under de ofta om hvarandra upprepade orden: -Herre Jesu Christ! — Hvad lider tiden? Sedan han slutligen, enligt sin egen önskan, blifvit förflyttad till en annan bådd, löste hans ande stilla sina bojor, i kretö sen af hans samilj och några gamla vånner, under det klockan i S:t Jacobs kyrkotorn ringde till bön och den nedgående aftonsolen strödde sitt skimmer Öfver de stilla vattnen, d. 23:dje April 1847. Så sjönk det hufvud, som. tänkt så mycket stort och skönt, i dödens sömn; så stadnade det hjerta, som slog så högt af den hånry ckning, som mensklig kårlek givver; så slocknade de ögon, som medparad mildhet och eld blickat omkring i verlden. Men sjelf har han sagt: De döde lefva. Och han lefver ej blott i och genom Sveriges håfder, utan, hvad mera år, han lefver såsom minnet af en ådel man. Öfvertygelserna om mensklig lyeka, om menskligt samhålle och dagens i öfrigt I vexlande strider må vara huru skiljda som helst; om hans personlighet kan ej mera ån en tanke finna rum i ett menskligt bröst. Ett står fast: mot det eviga ljuset var hans blick stådse rigtad; i dess tjenst skedde hans arbete med fröjd och åra, och för mensklighet och fosterland har ej hans varma hjerta klappat förgåfves. Derföre följer ock våisignelse hans minne.Det nu utkomna första bandet af den store håfdatecknarens, skaldens och tonsåttarens samlade skrifter innehåller: I) utgifvarens, ö Geijers åldste sons, den alltför tidigt hådangångne magister Knut Geijers förord till verket; 2) dennes öfver sin framlidne store fader författade Lefnadsteckning; 3) Feodalism och Republikanism, ett bidrag till samhållsförfattningens historia, med bevis och anmärkningar; samt 4) Den nyeuropeiska odlingens hufvudskiften med särskildt afseende på de akademiska sludierna, förelåsningar höstterminen 1845. — Arbetet år i typografiskt hånseende ett af de mest nitida, som annu lemnat sven25 ark i stor ktav, år ytterst billigt. vi åro åfven öfvertygade om, att den låsande delen af svenska allmånheten skall hålla dem råkning för denna uppmårksamhet. Att de i pekuniårt hånseende blifva tryggade mot förlust på sitt vackra, hedrande: och allmännyttiga fö2 1 ska bokpressen, och gör förlåggarne, herrar Nordstedt å. Söner, så mycket mera heder, som priset, 2 rdr 8 sk. bko, för en volym om A 1 L U