Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 december 1849, sida 2

Dessa naturer, såsom undantag från den vanliga ordningen, såsom underbara i jordens ? 2 — LJ stora brådrahem, fångsla alltid starkare, än andra, den reflekterande menniskans intresse, och så hade varit fallet med Maria i afseende Å X . . 2 på friherrinnan Agathen. Denna sistnåmnda 2 . . . ålskade att sluta henne inom sin dagliga krets och studera denna karakter, hos hvilken alla kånslor rörde sig i stort, som, sedan hon åt sin först vaknade passion, kårleken, offrat sitt lifs lugn, öfverlemnat sig till den säsångliga2 ste årelystnad af alla, den hvars mål år dagens rop och publikens flygtiga tycke. Från hufvudstad till hufvudstad, kallad till alla, fångslad vid ingen, hade Maria under de sista åren låtit sin flygtiga kosa ila, tills slutligen fosterlandet med sin bleka sommar, sitt stillagående lif och sina kåra barndomsminnen drog hennes håg tillbaka från de öfverflödande triumfernas och guldets vinning. På den fosterlåndska jorden och i dagligt umgånge med en person af så ålskvårda öoch ösverlågsna egenskaper, som friherrinnan Agathen, gaf det hittills alltid retade och alltid tillfredsstållda begåret till smicker och triumfer för tillfållet vika, och en hjertlig, nåstan till joller grånsande, glådtighet framtrådde ofta i hennes lynne, från hvilken dock öfvergången