———7 lan sin moder och nytrolofvade vandrade den grönskande trådgärdsgången uppföre och tacksamt lyftade sitt hufvud mot himlen, som hvålfde sig hög, ljus och omåtlig, som en förklarad evighet, öfver hans hufvud. — -Hår ha vi dem nu som fåstman och fåstmö, sade friherrinnan, i det hon, qvitt sitt fråmmande, införde de nyförlofvade till Ida. -Hår har du en syster och jag en dotter mera, och hon slöt Hedvig så innerligt i sina armar. — ,Moder!l sade Hedvig och tryckte sig mot hennes hjerta. O, hvem hade kunnat ana detta?— Jag, sade friherrinnan, och tillade i det hon skålmskt hotande höjde fingret mot Hedvig: -Jag anade nog hvad klockan var slagen från den stund du tagit pilen till timvisare på ditt solur, och såg i dig min farligaste rival.XXII KAP. Maria. Vi tvisla icke på, att ju låsaren redan långt för detta gissat, att den, för hvilken rådman