Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1849, sida 2

tillltråde. Omgifvet på trenne sidor af buskar och tråd, tillbjöd det från den sjerde det storartade anblicken af öppna hafvet, af detta ödsliga enahanda, som i skapelsen båst beskrifver det oskapade intet — evigheten, med sin oåndliga famn, i hvilken tiderna såsom vågor stiga och sjunka utan annat spår efter sig ån ett stånkande skum i rymden. Denna tasla var Severin kår, sårdeles når dess ensormighet förmildrades eller upphöjdes genom verkningarne af den lutande solens guldskiftningar på vågorna, de purprade vestermolnens aftonbådd, eller de svållande seglens lustiga dans. Så blef lusthuset snart hans aftonnöje och samlingsplatsen för det lilla kotteri, inom hvilket Severin utan motvilja visade sig och som endast bestod af förut bekanta, neml. Brumstedts och Augusta. Från detta lilla kotteri var ledsnaden bannlyst, emedan friheten der hade sitt fria spel. Det finnes lagar, som tvinga menniskan till synd, och inom sållskapslifvet år det formligheternas och etikettens tvång, som göra henne till tråkighetens skulddragare. Den enda tysta och slutna i kotteriet var Augusta. den rikt begåfvade unga flickan, hon som förr var så mångas glådje, då hon var sin egen. En dag föll friherrinnan på den tanken att anskaffa ett piano, får att göra