Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 december 1849, sida 1

Sophies glådje och öfrerraskning blef stor; det fågnade Brumstedt synbarligen att se dem. Han gnuggade hånderna och småskrattade. — Den föll i smaken tror jag? Nå, nå, så kostade den också sina smakliga pengar; men når jag skref till Götheborg, till min kommissionår der, så sade jag uttryckligen att han inte skulle se på riksdalern, utan skaffa en, som kunde hafva både heder och varaktighet med sig, och så skickade han mig denna, som kom just nu med diligensen.— Ack!vsade Sophie och tog sin man om halsen, en så dyrbar och vacker schawl trodde jag aldrig, att jag skulle komma att båra.— Såå, hvarför inte det? inte behöfver min hustru visa sig såmre ån andra fruar och förnåma damer; inte vill jag, att man skall säga, att brukspatron Brumstedts fru har den såmsta schavlen af alla vid badet. Sedan vi kommo hit, har jag just observerat att dina gamla schawlar inte sågo mycket hederssamma ut. — lvad sade jag, Augusta? Ser du hur god han år, sade Sophie mild och triumferande, då Brumstedt lemnat rummet.