Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1849, sida 1

Sophies ögon fylldes med tårar och hon tackade Gud i sitt hjerta, att hennes öde icke blifvit sådant som hennes systers. Ack,sade hon och tryckte hjertiigt Augustas hand, -om ödet åndå hade en Brumstedt i beredskap åt dig!I detsamma öppnades dörren till yttre rummet och steg låto höra sig öfver golfvet, vid ljudet af hvilka Sophie sprang upp med det glada utrop: Gud ske lof, nu år han hår tillbakal Jag har varit så orolig för honom i den starka stormen. Snabb som en vind ilade hon ut och vålkomnade med ett hjertligt famntag sin återkommande man. Derefter förestålldes svåger och svågerska för hvarandra. — Väkonmen, vålkommen, min kåra svågerska! sade Brumstedt och tog med en förtrolig råttframhet Augustas hand, den han rått kraftigt tryckte i sin. Det år mig ganska kårt att få göra bekantskap med en så nåra slågtinge. Vi bjuda hår på så pass vi kunna åstadkomna: men fast det inte blir så, som vi skulle kunnat prestera det, om vi fått ta emot svågerskan på Gullhammar, så får hon vål hålla det till godo åndå. — Men det var sjelfvaste hin till ståtliga kor, tillade han omedelbart derpå och vände sig till Sophie. Du skulle set sådane bjessar! Jag ger mig