Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 december 1849, sida 1

Maria eller Familjehemligheterna. AfsS. e.der. (Forts. fr. N:o 286). Hedvig gick, utan att yttra ett ord till motsågelse, men om några minuter var hon tillbaka med en vase full af friska blommor: Hon fann Severin sittande med pannan lutad i handen och hvisslande skarpa, gålla toner, utan sammanhang och melodi. Det mörka, rika håret hångde i ymniga lockar ned öfver handen, hvars ådror voro högt svållda och hvars krampaktiga spånning förrådde en stark, uppdrifven själsrörelse. Hedvig smög sig obemårkt fram och hångde en skön törnrosqvist dfver kryckan som stod lutad mot hans axel. — -Ivad f—n år det hår för en parodi! utropade han, liksom uppvaknande, då blomman föll ner för hans fot och störde hans dystra drömmar. Skicka mig hellre ett regn af kardborrar och nåsslor! och han trampade sönder blomman med foten. -Hvad! du hår ånnu eller åter — eller hur var det!och han stirrade upp med en mörk blick på Hedvig.