ka sig till honom, astod man frivilligt. I stållet att sitta ute om dagarne, höll man sig inne hos honom; i stållet att spatsera om aftnarne, låste man tillsammans i hans rum eller gjorde der musik. De vackra buketterna af hyacinther, amaryllis och orangeblommor e. a., hvilka Malcus hvarje vecka allt efter Hedvigs flyttning från Sköndahl, kom att föråra henne, på samma tid han kom för att fråga efter underråttelser från sin herre, singo åfven sin plats i hans rum. Som Severin aldrig visat sig vara någon blomsterålskare och icke tycktes hafva fåstat någon uppmärksamhet vid Hedvigs lilla artighet, hade hon några gånger behållit sina blommor för sig och funnit dem lika vål pryda sitt toilettbord som hans kakelugn. En gång då han, tvårt emot sin vana att skåmta och visa sig sorglös, varit tyst och fåordig hela dagen och endast sysselsatt sig med tt låsa, kastade han boken håstigt ifrån sig, gnuggade pannan och sade: -hiomoros låra hafva upphört att trifvas hos mig; jag undrar ej derpå, ty hade jag varit i deras stålle, hade jag gjort detsamma för långesedan. Det år nu öfver fjorton dagar sedan de sista vissnade bort hår under mina ögon.