Maria eller Familjehemligheterna. ATS. e.der. (Forts. fr. N:o 285). — Gudskelof jag år åter hår! sade Severin, når han, omgifven af kuddar, satt i sin sofla med det sjuka benet hvilande på ett par stolar. Vet mamma, jag har just långtat som ett barn. Når doktorn spjelkade och förband mitt arma ben, som hade befunnit sig vida båttre om det varit af tråd, ån af ett åmne fullt af muskler och förmåga att kånna, då tånkte jag på mammas låtta, mjuka fingrar, och når han plågade mig med de förb—de vattenoch hafresopporna, som sågo ut som ölsupa och smakade som f—n vet hvad för slask, så kommo mammas purker med sparris och frikadeller mig i hågen, och jag önskade både soppor och doktor, der pepparn vexer, men mig hit, just hit, der jag nu befinner mig, och han lutade sitt ansigte mot modrens bröst. Ett par varma tårar droppade ned på hans hufvud och sjelf kånde han sina fårdiga att framtrånga. Då drog han sig tillbaka i soffan, for med handen öfver