Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1849, sida 2

JsJhnnnnnni 7d———————— som på intet sått skulle kunna karakterisera Severin. — Jag skulle förr tro det vara vår gamle prost, som hit hit på besök; han brukar inte låta sina håstar löpa fara att springa ihjäl sig. — Men det år en husar som kör vagnen, och den drages af skjutshästar, anmårkte Ida. — Vaså, kanske jag år lite nårsynt, så jag kan inte se så noga. Men hvad betyder det? En husar kan vål köra vår hederlige, gamle prost, och kanske har han tagit skjutshåstar för att spara sina egna. — Men herrn i vagnen har mustacher, anmårkte åter Ida. — Jaså, då år det beståmdt inte prosten. Och det var det ej heller. Knappast hade vagnen kört in på gården, förrån ryktet: Baron Severin kommer, gick som en löpeld genom huset och samlade hela litkorpsen af dess gamla tjenare på trappan för att möta honom med sina tjenster. I samma ögonblick vagnen stannade, var den omringad; friherrinnan stod den dock nårmast. Blekare och allvarsammare ån vanligt, råckte Severin handen öfver vagnsdörren mot sin mor, utan att lyfta sig från sin plats och sade med ett