Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1849, sida 2

ningar på hvilka hon grundade sina slutsatser. -Ack!slutade hon, -från den stund denna tanke vaknade i min själ var det förbi med mitt lifs åra och vårde; jag betraktade mig sjelf blott som en tom skugga på din lefnadstafla och dödens hopp började vinka mig med en låskande tröst. Det skall nu uppfylla mina önskningar — sarvål!och hon tycktes nu sjunka i hvila efter den anstrångning hennes tal kråft. Det blef dödens eviga hvila. XVII KAP. Brefvet. — -o, Gud åfven detta!utropade Theodor, då hans första smårta lemnade rum för besinningen. Min förföljande demon ikläder sig då alla skepnader, för att vrida håmndens dolk i mitt bröst, ooh detta enda kastar alla skuggor af låghet dfver min ångrande sållMed börda lagd till börda, och utan stöd af kårlekens pligter, blef Theodors lynne otåligt, bistert och afskråckande. (Forts.)