Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 december 1849, sida 1

hela hennes yåsende, hvilken liknade återgången till en förklarad ungdomsverld och aflågsnade, hos dem som sågo henne, tankarne på hvad tiden kunde lida. Denna återkommande glådtighet och återvåndande ungdomsslans lifvade tvertom Theodor med fröjd och hopp om en lycklig öfvergång af det stilla svårmod, som han hos Emelie varseblifvit; han anade ej att dessa symptomer voro lika vådelden, som på långt håll synes för åskådaren som ett glådjande ljus, men på nåra håll föröder den trakt han upplyser, förr ån verkligheten på en gång drog det bedårande tåckelset från hans syn och låt honom blifva vittne till en af dessa anfall af hennes bröstplågor, hvilkas åsyn hon hittills vetat att spara honom, men som nu tåtare och mera oförberedt började öfvervåldiga henne i hans nårvaro. — vad år detta! sade Theodor, -här måste låkare tillkallas. En sådan början får ej gripa omkring sig.— Detta år icke början.— -Avad såger du?utropade Theodor. Och jag skulle icke hafva fått veta det, innan det kommit så långt? Hår måste då all mensklig hjelp uppbjudas; vi resa till Nizza, Italiens varma luft skall äterstålla dig.