Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1849, sida 2

ögon med en genomtrångande kraft på Susanna, sade: Moder, om en röst ur grafven låte höra sig med dessa ord: Dig tillhörde det att båra guld och ådla smycken, om rosorna vexte upp öfver ljungen, om båda förenade sig i ditt namn, — hvad skulle du svara dår— Maria, min dotter, jag förstår dig inte.— AInte? Vet ni då ej, att det funnits en ung man af namnet Rosenljung, som lemnat sin slågt och blifvit af — Gud vet hvar, och att han hette Petter som — min far.— 4.0 Gud, Maria! hvarifrån tar du dessa ord? Gud år mitt vittne att de aldrig gått öfver mina låppar.— Aldrig, men ser ni, håndelsernas gångar åro underliga, och hjertats aningar och tankarnes digter åro det ej mindre.— O Maria, hvad verlden lärt dig mycket! Men, mitt barn!och hon var härvid fårdig att falla för Marias fötter, för himlens skull, för din fars minne, får allt som år dig kårt, behåll dina aningar får dig! Låt dem ej gå öfver dina läppar! Det år din mor som ber, som ber i din faders namn, en mor, hvars obrottsliga tystnad ingen makt i himlen eller på jorden skall kunna anklaga.