Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 december 1849, sida 2

Theodors oskuld. Hvad återigen den våckta misstankan på hennes verkliga börd vidkom, så sörirrade hon sig i tusende gissningar. Ån påminde hon sig den förvillande likheten mellan hennes far och det porträtt af familjens stamfar, borgmåstaren Petter Ljung, hon i sin barndom sett hos öfverstinnan Rosenljung, ån likheten af bådas namn, ån omståndigheten af den son öfverstinnan förlorat utan att någon rått visste hvar han tagit vågen m. m. Maria låg ånnu vaken i dessa tankar, då hon hörde sin mor vara uppstigen och börja att syssla, för att stålla allt i ordning till hennes uppvaknande och göra sina ombestyr för afresan. Hon såg henne med tysta steg nalkas sin sång och sammanknåppande hånderna öfver hennes hufvudgård nedkalla himlens vålsignelse. Då bad Maria henne nedsåtta sig på sångkanten och hon lade sitt hufvud i hennes knå. O, hvad det år godt, sade hon, -att så få hvila sitt hufvud då oroliga tankar fara derinom.Hon låg så långe och liksom i ljuslig hvila, och modren betraktade förtjust det vackra anletet, omgifvet af den lilla fina kammarduksmössan, framom hvars spetsgarnering några ljusa lockar sörrädiskt smögo sig ner, då Maria på en gång, liksom genomtrångd af en lågande ingifvelse, reste sig och, fåstande sina