Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1849, sida 1

om biskops-embetena. Den nu skedda utnäåmningen af biskop i Westerås återför af många skål tankan på de alltsedan år 1809 gjorda framstållningar iom biskops-embetenas indragning. . Dessa embetens öfverslödighet har så ofta blifvit bevisad och har till hela sin betydelse ådagalagts, geom biskoparnes osta halftannat år långa frånaro från stiften, t. ex. vid riksdagar, och deras stundom af ålderdomsbråcklighet sleråriga overksamhet inom stiften, att den icke behöfver hår omordas; och man kan tryggt vådja till allmånna tånkesåttet om deras skadlighet, icke endast genom det otjenliga i prebende-pastoratens disposition till deras löneörhöjningar, utan åfven genom motverkandet af sjelfva den christna kyrkans grundbegrepp, som år -broderlig jemlikhet.Enhvar som betraktar, huru öfverdrifna inkomster, som med dessa embeten förenas, och hvilka fleestådes, såsom t. ex. i Lunds stift, hemtas rån fortfarandet af det förtryck öfver landtpo-allmogen, som det såkallade andliga frålset ånnu lemnas godtyckligt utöfva, samt ermed jemför det sått, hvarpå prelaterna beandla icke endast de politiska frågorna, utan äfven sina ephoral. bestyr öfver allmånna unlervisningen, han kan ej annat ån högt förlara sin öfvertygelse, att dessa från katholska tiden qvarstående embeten kunde och borde upphåfvas. Deras oförenlighet såvål ed den christna kyrkans ursprungliga orgaism, som med protestantismen, bevisas dessutom båst deraf, att protestantiska lånder sinnas, der de redan vid reformationen afskassades. Också hafva i sednare tiderna inom riksstånden den allmånna meningen uttalat sig. Borgareoch bonde-stånden hafva vid 1840— 41 årens riksdag bifallit det utlåtande, hvari statsoch ekonomi-utskotten förenade tillstyrkte: att biskops-embetena måtte indragas, i den mån de efter nuvarande innehafvarnes afgång varda ledige, samt att de medel, som genom dessa embetens sucessiva indragning sålunda komma att inslyta, må inill nåsta riksdag i riksgåldskontoret reserveras. Äfven vid 1844—45 årens riksdag anslöto sig dessa stånd till statsoch ekonomi-utkottens åsigt; men adeln och presteståndet otsatte sig förslagen, och frågan ansågs, då g