Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1849, sida 2

ga ut hvad han menade, ty han hade redan förlorat förmågan att tala; men når jag frågade hvad han ville, stammade han ideligen namnet och pekade på hufv udgården. Då han var död undersökte jag i sången, då låg der bara ett litet bylte med usla trasor, och inuti det den lilla asken med de saker, som nu utgöra min olycka, för deras vårdes skull, som jag, sanningen att såga, icke förstår mig på. Hvad min farbror kunde ha för mening med upprepandet af namnet Rosenljung, eller om det kunde stå i något sammanhang med asken och dess innehåll, begriper jag lika litet, men en tanke faller mig nu in. I asken lågo åfven några skrifna papper, dem jag lyckligtvis förvarat; de åro skrifna med ord, som jag icke förstår mig på; men kanske förstår er herre dem och kanske kunna de vara upplysande och befria mig från de misstankar som hår vilja sångsla mig. Om ni tror att er herre frågar efter en fattig satan af folket, en simpel karl sådan som jag, så visa honom dem; i annat fall, gör af dem hvad bruk ni båst finner för godt; ty ni år en hederlig karl, det ser jag på er, och gör hvad ni kan till min skyndsamma befrielse.(Forts.)