Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1849, sida 3

Augusta, jag trodde att jag skulle förgås under tyngden af den hushållsbörda, som samlade sig bliver mig. Jag såg på mina beskedliga får med blickar, som visst kunde komma dem att bråka af medömkan Öfver mig, och jag, jag hade också medömkan med dem vid tanken på deras och deras offerlams Ode, hur de skulle klippas, plundras och slaktas m. m. för att slutligen ingå, förvandlade i pengar — i min knappnålskassa. Denna dag var mig verkligen bitter; jag tyckte allt omkring mig så ekonomiseradt, att sjelfva luften ej ville råcka till för en, mitt hjer ta låttande, suck. Aldrig var fattigdomen för oss så besvårande och tryckande som rikedomen hår; vi glömde ofta att vi voro arma och gladde oss deråt — Gud vet hvad; hår glömmer man aldrig att man år rik, blott af omsorg att blifva det mera. Jag har nu praktiserat en hel vecka efter den bedrödiga och förolyckade intrådesdagen, och jag har redan gjort lofvande framsteg; min svagerskas anmärkningar blifva dagligen fårre och Brumstedts ansigte klarnade synbart i dag, då jag faktiskt bevisade, att jag förstår skillnaden på kalfdans och annan dans. Jag har bundit mig samman en bok, deri jag samlar alla min svågerskas hushållsmaximer. Så fort de hunnit in genom ena