skapad för att bli hushållerska; men lika beståmdt kånner jag att det år min pligt att bli det. På eftermiddagen bjöd Brumstedt mig att följa ut med sig; vi gjorde en rigtigt agronomisk promenad, trafvade ösver åker och ång och gingo sedan att taga logementer för fyrfotade innevånare i besigtning. I Nåär vi kommo i fårhuset visade Brumstedt på sex af de största och ullrikaste fåren och skånkte mig dem såsom en sodelsedagspresent. Jag såg på honom helt förvånad och frågade hvad jag skulle göra med dem? Han såg på mig tillbaka så förundrad, som hade han fått höra mig tala latin och beråttade mig, att hans mor, första året hon var gift, fått ett lika antal af sin man, hvaraf hon sedan ånda till sin dåd höll sig med knappnålspenningar, och att det var hans mening att jag skulle göra sammalunda. -Skall jag då sålja dem?frågade jag. — -Sålja dem — slja våra båsta sår!sade han och kunde ej återkomma från sin bestörtning; slutligen upplyste han mig likvål med mycken godhet och noggrann utförlighet om mångahanda sått att draga reveny af får, hvaribland åfven det, att spinna och våfva ullen och sälja tyget; så hade hans mor gjort och funnit sin utråkning dervid, så ville han åfven att jag skulle göra.