Ryssland. (Ur Nord og Syd.) Forts. och slut fr. N:o 276.) Den grekisk-katolska tron år sjelfva nerven i hela det ryska systemet; religionen står öfver nationaliteten, sen år beroende af denna. Betrakta blott en af denna kyrkas andlige i hans skrud; och man får likasom en förestållning om den oheveklighet och viljelösa hångifvenhet, som år ett utmårkande drag i den grekiska kyrkan. Hårtill kommer, att den har sitt hufvudsåte i sjelfva landet: kejsaren år icke blott verlaslig regent, utan åfven kyrkans dfversteprest, Guds ståthållare, Rysslands ofelbare päfve. Uppror kan ske blott mot förpaktare, godsegare och underordnade embetsmån, och detta endast, når de stackars dödlige tro, att himlen glömt deras obetydliga tillvaro och denna blir dem får tung; år 1825 slogos soldaterna, icke mot kejsaren, utan för sin legitima kejsare Konstantin. Den åkta Ryssen kånner för kejsarens tyranniska makt