Article Image
an England och Sverige. Vi veta ingenting att invända emot denna förminskning, såvida man icke skulle anse det farligt, att övenska nationen kunde på denna våg erhålla alltför starka våckelser att tråda i det både storsinnade och frisinnade engelska folkets fotspår. Men kanske det just år detta, som en viss politisk klokhet anser sig böra förekomma? Kanske man fruktar, att låta svenska folket komma i närmare beröring med de frisinnade britterne, belst om det skedde i sållskap med danskar och norrmån? Kanske man heldre vill stå i beroende och trassliga förhållanden till de östra och södra folken ån i en nårmare fri vexelverkan med de vestra, åfven om landets stora vinning på den sednare kunde beredas? Det må hårmed förhålla sig huru som helst, det må vara politisk beråkning eller politiskt oförstånd, som alstrar liknöjdheten, så skola vi icke underlåta att understundom såsta allmånhetens uppmårksamhet på förenämnde kommunikationslinie, som vi anse vara af stor vigt för Sveriges affårslif och Sveriges vålgång samt således höra till de årenden, hvilka man icke bör slåppa, förrån de blifvit behörigen genomförda. Skulle vi hårigenom lyckas att å nåmnde årende såsta kommande stånders uppmårksamhet, så skulle åfven på den vågen möjlighet kunna föresinnas att våcka vederbörande af sin verkliga eller låtsade slummer. Vi böra slutligen icke förtiga, att vi tro oss Götheborgs nya börsby ganad hafva en bundsförvandt emot ofvan anmårkta liknöjqhetSom man vet har vår styrelse en stor båjele. till och med någon svaghet sör byggnadsöretag. Då nu Götheborg utmårkt sig genom sin storartade och lysande börsbyggnad, kan let låtteligen hånda, att höga vederbörande komma att med helt andra ögon ån hittills betrakta Gustaf II Adolfs vackra stad. Eftersom den erhållit en stor börsbyggnad, kan let möjligen för somliga blifva en anledning att påtånka, det Götheborg åfven bör beredas möjlighet till stora affårer. Det år verkligen cke utan, att vi i detta förhållande finna en röstande förhoppning att snart se den af oss örordade kommunikationslinien omfattad, helst nan troligtvis snart inser, att man icke kan sereda möjlighet till stora affårer utan snaba förbindelser med den stora affårsverlden och denna finnes för Sverige i Vesterhafvet och icke i Travens eller Elbens mynningar. (Bore.)

26 november 1849, sida 2

Thumbnail