restållda af ett viraparti, hvarunder de resp. ståndspersonerna omsorgsfullt tittade i hvarandras kort. hårvarande skandinaviska sålskap, som i allmånhet lefver ett verksamt litterärt lif, att döma af dess bibliotheks slitiga anlitande, afhöll förliden Onsdagsafton en allmån sammankomst, hvarvid stud. GÖöransson föredrog en minnesteckning öfver framl. biskop Franzön såsom skald, deruti han erinrade om huru d:s skaldebref Den Svenska sångmön till Danska först bröt vågen öfver Sundet de båda nationerna emellan och, till våra tiders båtnad, nårmade de respektive rikenas snillen och litteråra koryfeer till hvarandra — den första och en vigtig förberedelse till hvad som skett i våra dagar. Han framstållde Franzäns och Tegnrs sångmå med den anmärkningen: Tegner var störst, men Franzen hörst.— Dperefter upplåste stud. Grafstråm några Elegier Ofver sin morbror, biskop Franzän troligen desamma, hvarföre herr Grafström i fjol vann pris i svenska akademien. Ehuru lifligt sällskapet önskar, att ibland sina ledamöter råkna några af stadens borgare och öfriga personer, som visat otvetydigt interesse för skandinavismens framgång, har detsamma ånnu icke nöjet att på sina sammankomster se någon af dem. Man skulle dock vågat hoppas, att den förtroliga anslutning de sårskilde zamhällklasserna emellan, som hågtidligen försiggick i våras, bordt båra mångfaldiga frukter i detta hånseende och framför allt undanrödja ovanans betånkligheter mot att, så vidt måjligt, fullånda denna anslutning till Ömsesidig uppbyggelse och båtnad. Det skandinaviska sällskapet hårstådes erbjuder i detta hånseende ett mycket lågligt och godt tillfålle, synnerligast som borgerskapet genom den stora penningeinsamlingen till danskarne förlidet år lagt i dagen stor sympathi för just de interessen, som utgöra detta sållskaps åndamål; hvarföre detsamma ej heller uppgifvit sin förhoppning, att representanter af borgerskapet komma. (Ups.)