Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1849, sida 2

— ———!— k— n ———— —— med den ringa portion som blef honom tilldelt, och förde dem srodiga och grönskande . . på till sitt fådernesland, under det han sjelf blifvit blek af törst och lidande. — Det var en förb— narr, den der Jussieu, eller hvad han heter — hade det varit Jag, min lilla fåstmö, så hade cedrarne fått nöja sig med att törsta i mitt stålle, det skall jag svara för. Något derefter, Gud vet af hyad anledning, föll hans tankar på Strassburger-gåslefverpastejer, då blef han lifvad och våltalig; han beskref med en barbarisk förtjusning, som verkligen kom mig att vämjas, huru, som han uttryckte Sig, konsten stigit i att göda de arma, beskedliga gåssen, så att lefvern i synnerhet blir fet och låcker; han var animerad som hade han gjort en kärleksförklaring. Jag kunde ej hårda till slut utan aflågsnade mig. Det var helt låttande att få komma ut och håmta in ett andedrag frisk luft. Jag gick ned åt trådgården; der stod Malcus och band upp blommorna på en af planerna af den nya anlåggningen. Der han stod, så lugn, så sjellmåktig på det lilla territorium, han sjelf bildat, föreföll han mig som en liten kung dfver ett folk af gudomliga idters symbolik, och hans kall syntes mig könt och afundsvårdt. (Forts.) —— — ö——k—— — —— — 2— WL———