Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 november 1849, sida 2

2 N ——56—— — —— — Han kan ej våcka en enda positiv känsla, det år blott negationer Som öfvermåktiga mig.v I dag — men år den saken vål vård att antecknas och gömmas åt min framtida granskning? Gud vet! kanske likvål i denna dagbok, der så många andra obetydligheter gömma sig. — I dag alltså satt jag i soffan och sydde; Klary satt som vanligt, utstråckt i hörnet bredvid; sedan han en stund talat om engelska mattor och severspostlin, gardinornamenter och toilettbord, lekt med sax, tråd och vax samt ett par gånger vändt upp och ned på min sykorg, intrådde en viss förlamning både i konversation och sysselsåttning. Jag kånde att vi hade ledsamt begge två och ville afhjelpa det. Jag bad Klary tala något om sin utlåndska resa, om mårkvårdigheterna i Paris. Jag frågade honom om katakomberna, han visste ej att de funnos; jag frågade honom om Jardins des plantes, som jag af Theodor hört att de tillsammans besett, och om cedern på Libanon. Der var mycket grönsaker af alla sorter, men om der var någon ceder från Libanon, det har jag min själ ingen reda på, svarade han skrattande. Jag beråttade honom nu, hur Jussieu ditfört henne, planterande i sin hattkulle och hur han under den vattenbrist, som uppkom på fartyget under hemresan, förfriskade sina cedrar