vard, och det fanns våfvare, som, för att icke rent af svålta ihjel, måste åtaga sig att förfårdiga den för 14 å 2 pence per yard. — Ännu ett exempel! I Morning Chronicle låstes för icke så synnerlig lång tid sedan en beråttelse om 50 familjer, tillsammans 321 personer, som lefde af hvad de med 109 våfstolar kunde förtjena. Hvarje våfstol inbragte i medeltal hvarje vecka 51 sh.; hvarje familj förtjente hvarje vecka i medeltal II sh. 4 pence. Hårifrån afgingo för hushyra, för våfstolshyra, för kol, ljus, såpa och nålar tillsammans 5 sh. 10 pence; så att till lifsmedel för hvarje person dagligen återstodo I pence, eller icke fyllest 6 skilling svenskt rgs. På fabrikerna år det dock icke nog med, att arbetslånen på ett enormt sått nedtryckes; den afkortas åfven under hvarjehanda förevåndningar på det mest barbariska sått. Kommer arbetaren till fabriken 5 minuter för sent, så förlorar han af sin dagspenning; kommer han 10 minuter för sent, så förlorar han hålften af densamma; slår han på en aln våfnad några trådar för mycket in, så mister han en del af sin ringa dagspenning; slår han åter några trådar för litet, så för denna förseelse till samma resultat. Kortligen: den engelske arbetaren måste arbeta lika machinmessigt, som de mekaniska inråttningar, hvilka omgifva honom, så kårt honom år, att icke med hustru och barn svålta ihjäl i följd af de afkortningar, som för den minsta förseelse göras på hans redan till ytterlighet nedtryckta arbetslön. En kort lJemförelse mellan en ri engelsk arbetares stållning år efter Kristi börd 1845 och en rvlifegen Sachsares belågenhet under de normanniske baronernes gissel sju sekler förut, eller år 1145, torde på detta stålle vara af interesse, och vi vilje fördenskull hår nedan anställa en sådan: Den lifegne var glebe adseriptus, bunden vid jordtorfvan; den frie engelske arbetaren år det åfven genom det s. k. cottage-systemet. Den lifegne v var skyldig sin husbonde jus prime noctis; den frie arbetaren år skyldig sin husbonde råttigheten icke allenast till första natten, utan iken till alla derpå följande, i håndelse hans tyrann så fordrar. Den lifegne kunde icke förvårfya någon egendom: allt, hvad han förvärsvade, tillhörde hans husbonde; den frie arbetaren har ingen egendom och kan, i följd af den tryckande konkurrensen, icke förvårfva någon sådan, och hvad den. normanniske feodalberren icke gjorde, det gör fabriksegaren: genom trucksystemet tillskansar han sig dagligen förvaltningen af det för arbetarnes utkomst och uppehålle rent af nådvändiga. Den lifegnes och hans husbondes Ömsesidiga förhållanden voro ordnade medelst vissa lagar, som efterlefdes, emedan de motsvarade den tidens seder och bruk; den frie arbetarens och hans principals ömsesidiga förhållanden åro åfven ordnade medelst lagar, men medelst lagar, som icke blifva efterlefde, emedan de hvarken motsvara tidens seder och bruk, eller fabriksegarens interessen. Feodalherrn kunde icke skilja den lifegne från den jordtorfva, vid hvilken han var bunden, icke (alldenstund nåstan allt var majorat och intet kapital) utan den afyttra honom till någon annan; den nuvarande bourgeoisien tvingar den frie arbetaren att sålja sig sjelf, sålja sina krafter och LLAÄÄAÄASLAAASA——————————————————————————14.