sitt lif för en blodspenning, som icke råcker till att stilla hans hunger och skyla hans nakenhet. Den lifegne var slaf af den jordlapp, på hvilken han var född; den frie arbetaren år slaf af siua lissförnödenheter och de styfrar, för hvilka han köper desamma. Begge åro således slafvar af ting. Den lifegne hade en borgen för sin existens i den feodala samfundsordningen, i hvilken hvar och en hade fått sig anvisad sin plats; den frie arbetaren har allsingen garanti för sin tillvaro, emedan han har en plats i samfundet endast så lån ge, som bourgeoisien behöfver honom; når den icke mera kan bruka honom, så ignorerar man hans tillvaro, betraktar honom som om han allsicke funnes till. Den lifegne uppoffrade sig för sin herre i kriget; den frie arbetaren upposlrar sig för sin herre i freden. Den lifegnes husbonde var en barbar, han betraktade sin underhafvande som ett annat husdjur; den frie arbetarens husbonde år civiliserad och betraktar sin underhafvande som en machin.... Korteligen: begge, både den lifegne och den frie arbetaren, befinna sig ungefår på samma ståndpunkt; det år blott sju sekler, som skilja dem från hvarandra. Skulle stållninge en på endera af sidorna vara gynnsam, så år den det beståmdt på den lifegnes. Slafvar åro de båda, blott med den skillnaden, att den enes slafveri var ohyckladt, öppet, årligt och lagligt, då deremot den andres erhåller namn och vårdighet af frihet samt år följakteligen ett doldt, illslugt och olagligt slafveri, en lifegenskap, som år vårre ån den gamla. Man har också i England gifvit fabriksoch grufve-arbetarne den träffande och karakteristiska benåmningen: hvita slafrar. Imellertid erkånner dock den hycklande, den dolda lisegenskapen råttigheten till frihet åtminstone till skenet; den böjer sig för den starka frihetsålskande allmånna opinionen, och har framför det gamla slafveriet en fördel, ett historiskt framåtskridande, derutinnan, att frihetsprincipen åtminstoblifvit erkånd. De förtryckte och deras försvarare skola vål ock i sinom tid draga försorg om, att den erkånda frihetsprincipen blir genomförd och, såsom sig bör, i alla rigtningar af samfundslifvet tillämpad. Detta hvad arbetarnes lekamliga förhållanden betråfsar! Nu en hastig blick på deras stållning i andligt, i intellektuellt hånseende! (Fortsåttes.)