ga stållningar, som fabriksarbetarne under sina Sysselsätiningar måste intaga. De vid blekerierna anstållde arbetarne hafva en för helsan ytterst menlig sysselsåttning, sörmedelst den mångd chlorgas, som de inandas och hvilket i grund förstör lungorna. I fabriker, der rakknifvar, bordknifvar, gafflar, filar och andra stålarbeten förfårdigas, t. ex. i Sheffield, uppnå arbetarne sällan en ålder af 50 år, förmedelst det metalliska stoft, som vid slipningen flyger omkring i atmosferen och vid inandningen medföljer i lungorna, som af det totalt förderfvas. De arbetare, som slipa torrt, uppnå knappast 35 och de, som slipa vått, sållan mera ån 45 års ålder. Hos dessa arbetare har utbildat sig en egen slags sjukdom, som också erhållit sitt sårskilta namn: slipareasthma. Den börjar redan vid 20 a 25 års ålder med blodspottning, fel i matsmåltningsorganerna, tryckningar för bröstet, nattsvett, afmagring och slutar, sedan den genomgått ån flera gradationer, med lungsot och döden .... Dock hvem förmår uppråkna allt det, som bidrager att förkorta den engelske arbetarens lif och hos honom framskynda ålderdomens krämpor och bråckligheter? Det, som vi nu i yttersta korthet anfört, torde vara nog, för att gifva låsaren ett ungefårligt begrepp om några af de orsaker, som dertill samverka. Vill man hafva sådana anförda i massa, med alla deras rysliga detaljbeskrifningar, må man då låsa Engels afhandling om stållningen inom de arbetande klasserna i England! Nåstan hvarje sida i denna bok lågger menniskans båttre, ådlare kånslor på sträckhänken. Det hafva vi, så vidt möjligt varit, velat undvika. Och huru hafva ej arbetslönerna blifvit nedtvingade! Vi hafva i ett föregående nummer af denna tidning nåmnt, hvad en skicklig våfvare i medlet af sistlidne århundrade kunde förtjena. Se nu hår, bland hundrade, ett par exempel på arbetarnes förtjenst nu för tiden! (1842). Artiklar, för hvilka år 1827 i-arbetslån betalades 4 d., 214 d., 23 d., I d. per yard, betalades år 1843 endast 135 d. 3 d. I d. och 2 d. Arbetarens medelförtjenst per vecka år 1827, jemförd med hans medelförtjenst per vecka år 1843, visar följande proportianer: 1827 1 6 sh. 6 d.: I 2 sh. 6 d.; I ; 1 6 sh.: och för samma varor år 1843: 10 sh. 6 d.; 7 sh. 6 d.; 6 sh. 8 d.; 10 sh., och det gifves hundradetals arbetare, som icke ens få sitt arbete så pass betalt. — Sidenfabrikanten Brocklehurst, en af Englands mest betydande i denna industrigren, har förelagt en parlamentskommitte ett ur sina böcker gjort utdrag, af hvilket synes. att han för samma artiklar, hvilka år 1821 i arbetslön kostade honom 30 sh., 14 sh., 314 sh., i sh., l1g sh., 10 sh., år 1831 betalade endast 9 sh., 7 Å sh-, 21 sh., 5 sh., 3 2 sh., och 61 sh. Hårvid år dock att mårka, att uti ifrågavarande industrigren inga förbåttringar i machinerierna hade blifvit gjorda. Af samma utdrag ser man, att hvar och en af hans arbetares medelförtjenst per vecka var år 1821 165 sh., då den deremot år 1831 utgjerde endast 6 sh. Sedan dess har arbetslönen fallit ånnu mera: våfnader, som år 1821 i våfvarelön betingade 4 pence per yard, betingade år 1831 blott 24 pence