Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1849, sida 2

daterad d. 6 November. Vi anse den i slera hånseenden vara sortjent af uppmårksamhet och meddela den derför hår nedan: Reaktionens seger i Tyskland har åfven hos oss våckt den djupaste kånsla af smårta, hvilken blir desto mer kånnbar genom jublet från vårt eget reaktionsparti, som i den tyska politikens olyckliga våndning ser det båsta stödet för sina egna egennyttiga planer. Det år förödmjukande att antaga, att det sått, hvarpå ett folk regeras, år en produkt af den bildningsgrad, på hvilken detta folk står, och att den grad af bildning, på hvilken den sanna friheten icke kan undertryckas med sablar och kulor, ånnu icke blifvit uppnådd; men sålånge det finnes ett parti, som gör till sin hufvuduppgilt, att i två fiendtliga säger söndra de nårande och produktiva klasserna af folket, hvilka bemödanden med nöje åses af de förblindade hofmånnen och byråkraterna, så långe kunna aldrig folklifvet och folkkrafterna i vår åldrade verldsdel skjuta nya, fria och friska skott. Den naturliga följden af den allmånna reaktionen har icke heller hos oss uteblifvit. Ni vet, att vi i många år kåmpat och ånnu kåmpa för uppnåendet af ett sannt representativt system, och att det skenbart konstitutionella systemet ingenstådes år så hemma som hår. Grundsatsen le Roi regne, mais ilne gouverne pas har i Sverige kostat mer ån en konung, lif och krona, och ännu likvål icke kunnat göra sig gållande. Den nuvarande konungen, Oskar, år, når det gåller priralangelåg genheter och ansökningar, mild och vill rara rättvis ; men hans politiska system bygges, ar ifrån ar, alltmer på enväldets grundvalar Jag låter icke aftvinga mig något, ropade han för en långre tid tillbaka, når man begårde förbåltringar i representationen. Vi skulle i ingenting såga derom, om han gjorde något af sig sjelf, men det gör han icke: vår represe ntationsangelågenhet har insomnat, likasom hela den med så stor pomp och så skyhöga förhoppningar förkunnade håren af reformer i lagstiftning och förvaltning. Det kåra Laissex aller år denna regerings valspråk, likasåvål som den föregåendes, blott med den skillnad, att Carl Johan hycklade och intrigerade i hemlighet, då deremot Oscar uppnår samma resultat med mycket enklare och årligare medel, med ett beståmdt: Nej jag vill icke. Huru förhoppningarne sjunkit, kan ses derutaf, att resormsällskaperna nu sammantråda blott 3 eller 4 gånger om året och allt deltagande för desamma bortdör. Regeringen förföljer hemligen eller uppenbarligen de embetsmån och officerare, som ansluta sig till resormrörelsen; nyss har ett exempel förekommit, som våckt mycket uppseende, så föga betydande det i sig sjelft år. En artillerikapten, Zachrisson, medlem af reformsållskapet, blef vid en befordran oråttvist förbigången; når han beklagade sig deröfver, låt hans chef honom veta, att han blifvit förbigången på konungens speciella befallning, emedan han, kaptenen, tillhörde reformsällskapet. Kaptenen offentliggjorde derpå hela samtalet i tidningarne och H. M. år derigenom svårt komprometterad. Pressen upptog saken med största vårma, klandrade skarpt detta godtycke å högre ort och försvarade officerarnes rättighet att tillhöra sållskaper och föreningar, hvilket står dem öppet likasom hvarje annan Svensk; följden håraf var, att chefen afsattes, emedan han burit sig oskickligt åt och att kaptenen för närvarande sitter på 2 månaders arrest. Den allmänna oviljan mot höga vederbörande år stor, men kryperiet bland militåren ånnu större. Åfven hos oss uppfostrar man soldaterna till de mest blindt lydande verktyg, till skjutmachiner; imellertid står det icke alldeles så illa till hår, som det måste stå till i Tyskland, ty många af våra officerare veta dock ånnu, att de hafva ett fosterland och höra till folket. Denna handling af godtycke år den enda mårkligare tilldragelse, som under flera naftan AAh maltan af AOATLA.-