Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1849, sida 2

— Åha,sade Malcus, som anade orsaken till hennes förundran, -den blomman, Dionea muscipula, eller slugsångaren, har den egenskapen att Ogonblickligt tillsluta sig. Naturen har gifvit en sådan retlighet åt hennes fibrer, att de sammandraga sig vid det minsta vidrörande. Som hon utdunstar en honungsartad saft, så lockas deraf en mångd flugor och insekter till henne, öfver hvilka hon sluter sina blad med en spånstighet, så stor, att man snarare skulle sönderbryta dem ån förmå dem dela sig, så långe insekten ånnu år vid lif och gör någon rörelse.— Um, det år besynnerligt, ett så kånslofullt lif hos en blomma.— Ja, sröken, det. år mycket besynnerligt i naturen, och lifvet år en konstig sak, i hvilken form man ån betraktar det; blotta vextlifvet visar oss det tillråckligt och ger oss mycket att tånka på. Vet fröken, jag tycker mig aldrig ha kånnt Gud, innan jag med öppna ögon börjat betrakta vexterna. Nu deremot tycker jag mig se honom öfverallt, ty jag skådar honom i hans verk. — Det måtte vara roligt att lefva så der, öga mot öga med naturen doch följa den i dess oafbrutna verksamhet, och spåra gången af