Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1849, sida 2

vålfård. Olos zaga förklarade, att det rogressistiska partiets Önskningar gingo vida långre, ån de, för hvilka general Moron gjort sig til tolk, och han fordrade att det af honom fram stållda försla g. gående ut derpå, att kamrarne skulle anmoda regeringen framlågga alla sådana handlingar och upply sningar, Som efter hennes mening kunna meddelas och åro tjenliga att upplysa riksförsamlingen om landets stållning och förhållande till andra makter måtte komma under behandling. På inrikesministerns förklaring, att regeringen hade ingenting deremot, att en debatt öppnades om detta åmne, gick man in på Olozagas begåran. TURKIET. Engelska flottan ligger för ankar vid inloppet till Dardanellerne. Man arbetar i tyghusen af alla krafter Gamla fartyg repareras, nya köpas, truppmönstringar hållas nåstan dagligen. Kurirer frår London och Paris komma och gå. Hvad som i synnerhet synes visa, att Porten icke tror på freden, år att den år så angelägen att dåmpa de oroligheter, som hår och der Dlossa upp. Sålunda nyligen i Bosnien, och nu åter på Samos; en deputation, som Samierna skickat till Konstantinopel, har fått alla sina fordringal beviljade af sultanen. Franska bladet Patrie meddelar en korrespondensartikel från S:t Petersburg af d. 27 Okt., enligt hvilken den nya förveckling, som uppstått Vutlefvererinssfrägan till följe al engelska flottans afgång till Dardanellerne, har blifvit håfd sålunda, att orderna till de franska och engelska flottorna förklarats hafva tillkommit genom ett missförstånd och vara utfårdade, innan man visste, att Fuad Eslendi haft konferens med ryske utrikesministern. Czaren har förklarat sig tillfreds med denna förklaring, men tillika sagt den turkiska gesandten, att han ej skulle tåla, att någon af de vestliga makterna blandade sig i frågor, som blott angingo Ryssland och Porten, och fordrade, att flyktingarne skulle anvisas vistelseorter på Candia eller på något annat stålle å turkiska gebitet, hvarest det var lått att hafva nådig kontroll på dem. Han ville se genom singrarne med, om enskilte individer finge pass till England och Frankrike, dock fordrade han försigtighet, i synnerhetmed hånseende till polackarne. De af slyktingarne, som gått öfver till Islam, fordrar czaren, skola behandlas på samma sått som de andra, och få de icke anstållas i turkisk tjenst. Tillika begår czaren, att den ryska armeen i Donaufurstendömeua, hvilken, enligt traktaten i Balta Liman, icke får öfverstiga en styrka af 10,000 man, innevarande vinter, måtte få förökas till 40,000 man. Ztt rykte förmåler, att Porten vill uppgifva suveråniteten öfver Donausurstendmena under det vilkor, att Ryssland uppgifver sitt uteslutande skyddsherrskap och att dessa lånder stållas under samtliga europeiska stormakternas beskydd. —