Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1849, sida 1

redning. Nu framstållde sig något helt annat. Slaketet hade försvunnit och trådgården sammansmåält med kärdsplanen friska, gröna gråsmattor, på hvilka värens Flora med frikostig och nyckfull hand utkastat prunkande och rika grupper af tulpaner, narcisser och hyacinther samt löfrika, blomstrande buskar stråckte sig ånda fram till den sandade körplanen och omgåfvo vånligt den vackra byggnaden såsom för att taga menniskans boning i en famn af natur, frihet och gladligt mod. Ett nåt af gångar slingrade sig mellan gråsplanerna och Jörde yVundraren såsom på alla vågar till Rom, ja hvarthån han stållde sitt vandrings mål, och sittplatser under lått hvålfda espalierade bersåer vinkade honom till hvila, der en leende och glad, eller starkt kuperad tafla Öppnade sig och fångslade ögat. I en treflig blandning med lustplanteringarne visade sig frukttråden med blomstersådd fotbådd utan att se fremmande eller klassafdelade ut bland sina vilda förvandter. Med ett ord, en liten förvandling tycktes hår hafva försigg gått, och en ovanligt blid vår och tidig vårme hade Sårdeles belrämjat anlåggningens sortgång och framsteg och lockat en ung sommar in i den nordiska blomstermånadens vanligtvis så litet blomsterdrifvande klimat. Hedvig sann ett synnerligt nöje i de för