Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 november 1849, sida 1

tillskapat en domstol utom lagen och med åsidosättande, för att icke tala om lag, af villighet och råttskänsla, åstadkommit en dom, hvars kraft endast medvetande af uppfyllda pligter kan tillintetgöra, så tvekade han icke att ån vidare missbruka sin embetsmyndighet derigenom, att han beredde enskilde personer, tillhörande reg:s officerskorps, tillfålle till angrepp mot min heder, hvilket de eljest skulle saknat eller hvarförutan detta angrepp åtminstone förlorat det mesta af sin sårande egenskap. Han befallde mig att infinna mig å chefskansliet, för att afhöra den från kamraterne i Stockholm ankomna skrifvelsen, och han befallde öfrige håärvarande ofsicerare att vara vittnen derlill, att denna skymf ytterligare förnyades. Om hr öfversten för skrifvelsens meddelande begagnat något tillfålle, då hvarken han eller jag varit stadde i embetsutöfning, om sådant icke skett på embetsrummet och om jag icke blifvit befalld att mig infinna, så hade jag kunnat undandraga mig att afhöra skrifvelsen, och minst hade jag behöft att i kamraters och underlydandes nårvaro underkasta mig en dylik förolåmpning: men nu var jag i följd af den erhållna befallningen tvungen att qvarstanna och icke ens beråttigad att bemöta hvad som förekom på ett sådant sått, som varit min rått, om angreppet på min heder icke skett under skydd af hr öfverstens embetsmyndighet. Då hr öfversten således upptrådde såsom förman, inskrånkte han mina råttigheter till en underlydandes, och beredde sig utrymme att handla, utan att jag kunde göra honom något motstånd; men han har ock derigenom gihit mig rått att påkalla pröfning af hans lillsöranden såsom förman, och att understålla kongl. krigshofråttens granskning hans förfarande. Så vigtigt det år, att den underlydande icke brister i Jydnad emot förmannen; likaså angelåget år det ock, att förmannen icke öfverskrider sin rått, icke med sin embetsmyndighet intrånger inom den underlydandes enskilda råttsförhållanden och allra minst ståmplar hans lagliga handlingar till brott, upphåfver sig till domare deröfver i annan ordning ån lag stadgar; åstadkommer opinionsyttringar bland underordnade i strid med lag, begagnar det inflytande, han såsom förman eger, att aftvinga dem yttranden, begrånsade af hans godtycke, samt beröfvar den underlydande medel att vårja sig mot obehöriga och årekrånkande angrepp och på annat sått dylika fråmjar och understödjer. Jag anhåller således om kallelse och ståmning å hr öfversten och riddaren P. C. Heyl att ansvara för det han, missbrukande sin embetsmyndighet, stållt mina handlingar under en domstol, som lagen icke godkånner; att han dervid på obehörigt sått inverkat på mina förmån och kamrater samt förmått mina yngre kamrater till öfverträdelse af deras förbindelser emot mig såsom deras förman; att han befallt mig att personligen nårvarande underkasta mig en pröfning af mina handlingar, hyilken skedde utom lagen och i strid dermed; att han likaledes befallt mig att afhöra enskilta skrifvelser, förnårmande min heder, och att han befallt officerarne att samlas för att vara vittne dertill att samma förgripelse mot mig ytterligare, på hr öfverstens befallning, förnyades, dervid åfven jag i följd af befall