lurt skrisves, att ryktet om att riksministeren årnar sånda trupper till Holstein år alldeles ogrundadl. FRANKRIKE. En korrespondensartikel i Indepedence helge meddelar några detaljer om partiernas stållning gent emot den statskupp, man våntade d. 9 Nov. (18 Brumaire). Carliers utnämning till polisprefekt i Paris i stållet för Rebillot betraktades som ett tecken, att presidenten årnade skrida till utförandet af den plan, hvarpå han anses så långe hafva rufvat. Carlier går och gåller nemligen för ett presidentens kreatur. Partierna Tåknade sin styrka och gjorde en kalkyl, icke öfver sina talare, utan öfver sina generaler. Man menade, att generalerna Magnan och Grammont skulle vara obenågna att hjelpa presidenten vid utförandet af hans anslag. men att nationalförsamlingen kunde göra råkning på Caraignac, Bedear, Tartas och Leflo. På några medlemmars tillstyrkan hade Dufaure tillochmed uppmanat Dupin att requirera 40,000 man och åt Cavaignac uppdraga befålet öfver denna styrka, för att vaka öfver republikens såkerhet. Detta beslut skulle blifvit fattadt af Dufaure efter ett mycket lifligt samtal med Bedeau och Cavaignac, och det år troligt, att just detta beslut varit en af bevekelsegrunderna för regeringen att offentliggöra förklaringen i Monitören. Dessutom hade legitimisterna, ehuru med all möjlig försigtighet, hört sig för hos bergpartiet, huruvida detta ämnae understödja presidenten i hans demokratiskkejserliga syften. Man menar, att den sympathi, som ett förslag af öfverste Charras (hvilket gick ut derpå, att alla utnåmningar till riddare af hederslegionen skulle motiveras i Nonitören) funnit hos högra sidan, skulle hafva en beråknad försoning till syftemål. Imellertid har noten i Monitören, åtminstone efter hvad det vill synas, lugnat nationalförsamlingen, och dessa onaturliga förbindelser skola blifva öfverflödiga. Noten i Monitören lyder som följer: Presidenten har i sitt sednaste budskap sagt: Jag vill göra mig vårdig nationens förtroende genom att uppråtthålla den konstitution, som jag besvurit. Dessa ord åro klara, bestämda och otvetydiga. Det år nåstan de samma ord, som hans förste edsformulår. Och dock utbreder man i vissa tidningar, i salongerna, i nationalförsamlingen, ja nåstan dfverallt, ryktet om en håtånkt statskupp; man gör sig liksom ett nåje af att genom detta rykte såtta skråck i låttskråmda menniskor; man stör på ett elakt sått den ossentliga tryggheten. Vi åro bemyndigade att förklara, att det år en trolös kabal, ett haffullt förtal, en förnärmelse emot den mans upprigtighet, som aldrig brutit sitt ord.ben nye polisprefekten Carlier har utfårdat en proklamation till invånarne i Paris, hvilken innehåller ett program för hans verksamhet. Han lofvar att bekåmpa immoraliteten, oordningen, falska ryktens spridande och de förhårdade upprorsmakarne, men framför allt socialismen. Han tillochmed uppmanar alla dem, hvilka samhållets vål ligger om hjertat, att bilda ett förbund emot socialismen. Man tillskrifver presidenten samma socialistfiendtliga politik, hvilken han hetes vilja genomdrifva medelst reformer i penningoch kreditvåsendet. Expolisprefekten Rebillot har blifvit utnåmnd till brigadgeneral.