. 0 0 2 2 med sin vårta på nåsan, hafva kunnat göra en sådan eröfring, och kånde sig icke så litet stolt öfver, att en af sållskapslifvets ståtligaste hjeltar kunde lågga sitt hjertas offer för hennes fot och tro sig ett mål för mångas afund. I sin nya lycka tånkte hon verkligen med e viss storsinnad likgiltighet på Severins fordna sarkasmer öfver fruntimmer i allmånhet, af hvilka hon tagit så mången på sin enskildta del, och önskade nu blott, som en henne vårdig hämnd, att vid något tillfålle i sållskapsverlden få visa sig i hela den glansfulla utstyrseln af sina många dyrbara presenter vid den ståtlige fåstmannens sida. Men ödet tycktes, som man såger, såtta sig på tvåren, för uppfyllandet af dessa önskningar. Severin, hvilken, som förut år nämndt, nu vistades vid Marieberg, der han skötte sina studier med en honom alldeles egen ifver, deltog aldrig i sällskapslifvets nöjen och inskrånkte sina besök i staden till dem han skånkte sin mor och några få serskildta vånner. Tillfållena voro alltså få, då han och Hedvig kunnat sammantråffa och liksom hade en sårdeles skickelse haft makt med dem, så gingo också de fruktlöst förbi. Att komma från landsorten till hufvudstaden, med ingen annan erfarenhet ån den en enformig och stilla förfluten barndom kan