N.O L(1. AA — Lachrissonska processen kan nu anses börjad, sedan herr kapten Zachrisson uttagit ståmningar, dels å herr öfverste Heyl och de såkallade fjorton gemensamt, och dels å öfverste Heyl särskilat. Vi hafva förskaslat oss del af berörde ståmningar och offentliggöra den ena hår nedan. Den andra intages i morgon: I. Stämningen å Heyl och de fjorton. Till Kongl. krigs-hofråtten! Sedan jag, som, i egenskap af kapiten, år anstålld vid Kongl. Götha artilleri-regemente, efter kallelse af regementets chef, herr öfversten och riddaren b. C. Heyl. den 7:de sistl. September infunnit mig å chefs-kansliet hårstådes, uppläste bemälte herr öfverste, i närvaro af herr öfverste-Jåjtnanten Th. Clancey och herr löjtnanten C. 0. S. Mörner för mig en till chefen för Kongl. Götha artilleri-regemente stålld skrifvelse, daterad Stockholm den 4:de September 1849, och undertecknad af nedannåmnde i Stockholm vistande officerare, tillhörande samma Kongl. regemente, nemligen: majoren friherre F. J. Wrede, kapitenerne friherre C. U. Koskull, grefve U. W. Gyldenstolpe och A. Coijet, löjtnanterne C. Staaf, D. G. Bildt och D. Odelstjerna samt underlöjtnanterne C. H. J. Iorpadie, C. A. Caspersson, grefve C. E. Lewenhaupt, T. M. Cronstrand, P. C. J. Söderhjelm, C. von Ekhensleen och C. H. J. Jochnick. Påföljande Måndag den lo:de i nåmnde månad, efter det jag, jemte de fleste af regementets hårvarande officerare, enligt ordres, tillstådeskommit å chefs-kansliet, tillkånnagaf herr öfverstelöjtn. Clancey, att han hade den då frånvarande regements-chefens ordres att för de församlade låta upplåsa ofvanberörde skrifvelse, som ock då, uppå herr öfverstelöjtnes tillsågelse upplåstes af reg.-adjutanten, löjtn. Mörner. Då jag, oaktadt begåran hos chefs-embetet, icke hittils erhållit del af merberörde skrifvelse, år jag icke i tillfålle att anföra ordalydelsen deraf; men erinrar mig dock tillråckligt innehållet, för att kunna angifva, att skrifvelsen hufvudsakligen innefattade, att de, som densamma undertecknat, med sårdeles ledsnad och förtrytelse erfarit, det jag, med äsidosåttande al hederns fordringar, sätit inför allmånheten framlågga 2:ne samtal, som egt rum emellan mig och general von Ärbin, och att de, för att icke med tystnad anses gilla, hvad deras kånsla sade dem vara orått, anhöllo, att reg. chefen ville, så vål för mig sjelf, som för öfrige officerarne af regementet förklara, att de undertecknade på det högsta ogillade mitt nåmnde förfarande, såsom stridande icke allenast mot all god militårisk anda, utan åfven mot det handlingssått, som tillkommer hvarje man af heder. De herrar officerare, som undertecknat berörde skrifvelse och begårt, att densamma måtte meddelas mig och mina hårvarande kamrater, hafva derigenom gjort sig skyldiga till högst förnårmande och straffvårda angrepp på min af ingen låg eller brottslig handling beflåckade heder, och herr ökersten och riddaren Heyl, som villfarit deras begåran, i afseende på skrifvelsens meddelande, har såmedelst gjort sig delaktig i den mig tillfogade förnårmelsen. I hvad mohn herr öfversten