gång och endast varit vane att skåda hans lycka; detta hade åfven varit håndelsen med kanslirådinnan. För sinkånslig att söka medlidande, hade hon dragit sig tillbaka inom enslighetens tystnad, för att der endast böja sitt hjerta inför den eviga makten som råder öfver menniskors Oden, och ånnu hopfoga en ny byggnad af sållhet på gruset af den som ramlat. ö T. n