Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 november 1849, sida 1

— Mamma, då vore det båttre om vi redan vore der. Men år det såkert att vi alltid bli unga i Guds rike? Hur kan du veta det 2— -Ser du, min flicka, allt skapadt år ungt så långe det ardetar på sin tilltagande utveckling och fullkomning; eken år derföre ung i hundrade år; den yttre, den fysiska menniskan i tjuge eller tjugefem, rosen blott en half dag, det år således icke åren eller dagarnes tal, utan lifvets tillstånd i de skapade tingen, som beståmma deras ungdomstid. Den hunna utbildningen, fullkomningen, visar sig öfverallt som det mål, der ungdomen har sin gråns. Derför tånker jag att själen, som år en ande, och aldrig kan hinna sin naturs fullkomning, emedan Gud allena år den andliga fullkomligheten, skall, sedan han ej mer döljer sig inom kroppshyddan, under sin eviga stråfvan att nårma sig sitt mål, också förblifva i en evig ungdomsfågring, och förådlingen och skönheten af vår inre menniska alltså, efter den eviga vishetens lagar, följa hvaran i en verklig jemnbredd. — Mamma, jag ville gerna komma i Guds rike snart, innan jag blir tjuge år... om inte dåden vore så förskråcklig. Har du nånsin haft mod att önska dig dö? Skulle du vilja