Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1849, sida 1

—— ——————— har vant sig, att icke anse rikedomen gynsam för det demokratiska statsskickets utveckling. Vi äro långt ifrån att anse rikdomen farlig för den fria sambällsförfattningen, der denna verkligen blifvit införd och stadgad; detta bevisas ibland annat af förhållandena flerestädes i Nordamerikanska Fristaterna; men vi tale här om vårt nuvarande samhällstillstånd, och betrakte saken sådan som den bär befinnes, der i allmänhet rikdomen är en produkt af helt andra krafter, än sjelfförvärf. Skulle det således nu befinnas, att, enligt det I nya valsättet, som i det kongl. förslaget hyllats, någre få rike, tillsammans med adel, prester och embetsmän öfverrösta den stora mängden af röstberättigade, så måste väl det blifva tydligt, att detta valsätt ingalunda betryggar folket om den fria utöfning af valrätten, som bör ega rum, så vida den valde representanten skall vara ett verkligt folk-ombud, men icke endast ombud för några få klasser, hvilka måhända till och med hafva sin fördel af att hålla massan af nationen i beroende och behof. I Götheborg t. ex. se vi af tabellen följande högst anstötliga missförhållanden: 136 personer af borgareståndet, som disponera 3 till och med 4 röster och således i valurnan kunna inlägga . . Ö 510 röster; 12 hittills papretenterudk, som disponera 3 till och med 4 och således kunna inlägga 43 röster 214 embets-och tjenstemän, som hafva 261 — således 362 personer med.. 814 — öfverrösta 593 pers. af gamla borgareståndet samt 202 afr de hittills orepresenterade, hvilka 795 personer endast hafva 692 röster. Besinnas dessutom, att af dessa 795, som rösta, de flesta blott med 16-dels, åttondedels och fjerdedels röster, ett stort antal icke kunna deltaga i valen, samt att af adel oeh presterskap säkerligen de flesta rösta med embetsmännen och rikdomsaristokraterne, så finner man, att i sjelfva Götheborg, der likväl sannolikt det folkliga elementet har den största styrkan i alla Sveriges städer, detta element likväl skulle blifva lika, om ej mera, undertryckt, än någonsin nu, under sjelfva den förhatliga ståndsrepresentationen. I Malmö blifver, efter samma grund, förhållandet följande: 38 personer af borgareståndet, som disponera 3 till och med 4 röster och således i valurnan kunna inlägga . . Ö. 141 röster; 14 personer af hittills orepresenterade, som med dylik, högre rösträtt kunna begagna 29 röster; 61 embetsoch tjenstemän, som hafva 73 — . således 113 personer med 243 röster, öfverrösta 313 borgare med 177 — och 439 orepres. med 54 röster; eller nnalles 752 personer med 231 röster. Af dessa 752 personer hafva dessutom något öfver 700 mindre än en hel röst, så att en stor del af dem äro i den ställning, att de säkert icke kunna deltaga i valen. Man finner häraf, att i två af rikets betydligaste handelsstäder 475 personer af embetsklassen och de rikare medborgarne vid valen betyda vida mera, än omkring 1,550 personer af handelsoch näringsklasserna; och ändock vågar