Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1849, sida 1

— — ———————— — — — — otacksamhetens glömska, som delar konstnärns själ mellan berusande segerfröjder och obotlig bitterhet, tänkte sig den olika lott, som kunnat vara hennes, och alltjemnt af Hedvig påmindes om dessa tider, då förhållandena voro så annorlunda; då, säga vi, blef det honom dystert och tryckande i sinnet, och lyckades det honom än att besvärja molnen från pannan, från själen ville de ej vika. För att åtminstone ej mer genom hennes åsyn öka bitterheten af sina känslor, undandrog sig Theodor för det mesta att åtfölja sina fruntimmer på spektaklet, under förevändning att detta slags nöjen ej roade honom, och undvek det noggrannt hvarje afton Maria uppträdde. Emelie deremot, som delade den allmänna förtjusningen och aldrig kunde tröttna att se Maria, försummade intet tillfälle dertill. Då Maria hade sin recett och man väntade att få se henne öfverträffa sig sjelf, gjorde Emelie allt för att förmå Theodor att vara sig följaktig; men han ursägtade sig, förebärande att han måste granska redogörelserna för förvaltningen af Sköndal, hvilka han fått sig tillsända, m. m. d. i affärsväg, för hvilket allt aftonens ostörda stillhet vore honom nödvändig. Då Emelie, som lofvat hemta friherrinnan Ehrenprofil, som för aftonen hade plats i hennes loge, med Hedvig uppstigit i vagnen, sade hon till denna sednare: Jag är ändå mycket barnslig