Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1849, sida 2

Med nedslagna ögon, men med en lugn, nästan värdig hållning, trädde Augusta emot henne i salen, der hon trässade henne ensam och sade: Jag har en anhållan att framföra, den jag hoppas er godhet ej skall vägra mig att lyssna till. Till svar slöt friherrinnan henne i sina armar, och med hufvudet lutadt mot hennes bröst omtalade nu Augusta sitt beslut och utbad sig hennes rekommendationer. Friherrinnan betraktade henne förvånad. Det är mitt allvar-, sade Augusta, vvi äro fattiga och jag känner mig ha mod och kraft att arbeta. Ack, skänk mig blott edra rekommendationer och jag skall bliså punktlig, så noggrann, jag skall så på allt vis söka att göra mitt bästa, att ni ej skall behöfva ångra edra förord.v Efter att hafva bjudit henne farväl, gick friherrinnan direkte till baron Ehrenprofils, för att föreslå Fanny, att låta hennes lilla styfdotter, som nu var i de dertill passande åren, börja att spela för Augusta. — Augusta Willfrid, säger min nådiga tantel Nå, min Gud! är det nu så längt kommet att flickan ger sig att gå omkring och lära spela7! — tt parti, som jag tycker lika mycket hedrar den unga flickans, som det lär uppmuntra alla föräldrar att låta deras döttrar lära något till grund och ingifva dem kraft i sinnet att använda sina företräden.