Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1849, sida 1

varit närvarande. Den allmänna nyfikenheten var också lifligt väckt, kanske så mycket mer, som mängden icke visste, hvad detta egentligen var för en högtid, eller hvilken ed, som skulle afgifvas, då detta ej någonstädes var förklaradt. Från tidigt på morgonen voro så väl käerna, som broarne och alla till Palais de Justice gränsande gator fullsatte med trupper. Hela facaden af den gamla byggnaden var sirad med fanor och flaggor, samt den rymliga salen, kallad ides pas perdues (de förlorade stegens sal) der ceremonien egde rum, smakfullt dekorerad. Den främre delen var behängd med grönt sammet, med guldornamenter, ett galanteri mot presidenten, som antagit den kejserliga färgen — grönt och guld. Väggarne och taket voro rikt målade samt återgåfvo namnen på de utmärktaste jurister Frankrike egt. I nio medaljonger, hvar och en inneslutande en devis, kunde man i taket genomgå Frankrikes vigtigaste lagförordningar ända från Charlemagne till närvarande tider. I fonden sågs en tafla, föreställande Christus på korset. Högst vid taket glänste i guldbokstäfver republikens vackra devis, Liberte, Egalit6, Fraternit6, samt öfver ingången på motsatta sidan orden Proprietå, Ordrepublique. En tredjedel af salen formerade en sorts chor. På en upphöjning betäckt med en matta, voro placerade 3:ne förgyllda fåtöljer, bestämde för republikens president och vicepresident samt ministern för allmänna undervisningen. På sidorna samt bakom dessa voro en mängd andra stolar alla med grönt sammet, bestämde för högre embetsmän och presidentens omgifning. I midten af salen lyste en massa af autoriteter och uniformer; der nedom var en amphitheater för publiken. KL 3 4 hvirfla trummorna, trumpeterna ljuda och presidenten intågar samt emottoges vid trappan af general-prokuratorn Dupin. Tåget genomvandrar salen, till kapellet, dit ministrarne åtfölja presidenten, för att afhöra en mässa, hvilken läses af erkebiskopen m:r Sibour. Efter mässans slut återkomma presidenterne, ministrarne, corps diplomatique, Frankrikes marskalker samt magistratspersonerna, och alla intaga sina platser. Presidenten har till höger vicepresidenten Boulay (de la Meurthe) till venster justitie-ministern m:r Rounher, begge svartklädde, under det Louis Bonaparte prålar som vanligt i nationalgardets generalsuniform, för hvilken han tyckes hysa mycken förkärlek. Detta tycke bör som vid åtskilliga andra tillfällen, var den illa vald och föga passande. Justitieministern uppläser edsformuläret, hvilket högtidligt besvaras af alla rättvisans tjenare med orden: -Je le jure!Derpå reser sig Louis Bonaparte och uppläser ett ganska vackert tal, tydande på republikens bestånd med lagen till grund, religionen till föreliga sammankomster liksom undvikit att uttala ordet republik. Detta har väckt revolutionära förhoppningar hos en d 1; fruktan, oro och harm hos andra. I dag är förhållandet annorlunda. Louis Napoleon har icke längre hesiterat. Han har öppet förklarat sig färdig, aw, enligt sin pligt, fullgöra den konstitution han besvurit, — man visserligen icke bestrida honom, dock kan man ej neka sig den anmärkningen, att här, likbild och folkets väl till syftemäl. Ända hittills har man anmärkt, att presidenten vid alla offent