Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1849, sida 1

Maria eller hpamiljehemligheterna. AfS. e. der. Forts. fr. N:o 267. Augusta och Sophie sågo på henne med frågande blickar, undrade hvad de ännu kunde ha att frukta då de hade henne qvar; Clas, som lärde lilla Therese att spela udda och jemnt med några karameller, som voro qvar af sorgkonfekten, gaf med barndomens sorglöshet icke akt på hvarom talet var. Kanslirådinnan förblef tyst några minuter efter den första inledningen; hon ville uttänja ögonblicken som hon ännu kunde lemna åt sina barns lyckliga okunnighet, derefter tillade hon, under det hon bemödade sig att le, såsom låge det ej så mycken fara i hvad hon hade att säga: -Vi äro ej mera förmögna; med vårt välstånd är det slut; vi hafva hädanefter ingenting att lefva af. — Ingenting att lefva af. — Hur skulle det då bli möjligt för oss att lefva? sade Sophie halft jollrande och kysste sin mors hand för att derigenom godtgöra att hon lekte med hennes ord.